The Throw

Fittstim då...

Boken som jag av någon anledning (jag lär aldrig säga don't judge a book by its cover igen...) fick för mig att låna på Polhemskolans bibliotek i ettan på gymnasiet, som plötsligt satte ord på tankar som jag aldrig tidigare kunnat formulera. En game changer så att säga. Kanske till och med en life saver? Nu var detta ett par år sen (try 9) och boken finns tyvärr inte längre i min ägo. Men, efter förra veckans hittepå hade det kanske varit på sin plats att läsa om den... Eller kanske att låta en av redaktörerna (eller två) göra det...

Fittstim nu...

En pinsam röra. Ett slag under bältet. Ett subjektivt och vinklat påhopp.

Hur SVT på något sätt velat befatta sig med ett sådant program övergår mitt förstånd. Men framförallt gör det mig väldigt besviken. Bara själva frågeställningen "har feminismen gått för långt" visar skevheten i hela konceptet. 

I linje med vad många andra tidigare påpekat, beskriver Gudrun Schyman detta fenomen som problemformuleringsinitiativet, dvs ”den som har makten att formulera hur ett problem ser ut och därmed också, i princip, talar om var ansvaret ligger och hur problemet ska lösas”. För jag menar, hur ska ett program (det enda eller ett av mycket få tillgängliga feministiskt inriktade program) komma fram till ett objektivt svar med en sådan frågeställning?! Ungefär lika genomtänkt, objektivt och konstruktivt som Agenda debatten under namnet ”Hur mycket invandring tål Sverige” som sändes för några månader sen. Finns det ärligt talat ingen som tänker längre än näsan når på SVT? Ingen som tar ansvar? Ingen som tänker på vems bekostnad dessa formuleringar sker?!

Det finns så mycket att säga om detta program - som jag tyvärr inte lär titta på igen även om två sköna avsnitt återstår. Men jag ska fatta mig kort. Vad sägs om att ta upp viktiga frågor såsom löneskillnader, mäns våld mot kvinnor, sexuell objektifiering, skeva könsroller, etc? Eller nä. Det säljer ju inte. För det är väl poängen med statlig TV...? 

Snedvridna sanningar, vinklingar, generaliseringar, stereotyper, verklighetsfrånvaro. Detta är vad jag kallar toppjournalistik! Åh denna brist på självinsikt, analys och källkritik. Tack för en irriterande lunch i sällskap med SVT play, en mycket bitter eftermiddag och ännu ett litet bett på mitt personliga hopp om mänskligheten. FY.

(The Throw – Jagwar Ma)