Jamensåatt.

  

 

Eat, Sleep, Rave, Repeat

 Tomorrowland 2013

A men ja... Vad finns det att säga egentligen? Utöver att JAG VILL DIT! Ingen aning var jag kommer att befinna mig nästa sommar, men här är ju ett ganska bra alternativ eller?!

Tills dess kan jag i alla fall nöja mig med ny perfekt löpbandsmusik (började kunna 2012 klippen utantill, och ni vet hur drygt det är när man vet exakt hur långt tid det har gått sen man började springa/gå (oftast gå hahah) och precis hur många låtar man har kvar tills man får stanna - jobbigt.

LYSSNA!

Chemical Heart

Desdengada!

Mis pruebas de sangre dicen que ya no tengo dengue y ya tengo el alta! 

Que sensacion salir a la calle despues de una semana sin moverme de casa! Menos gracia me ha hecho el tener que levantarme esta mañana para ir a trabajar... Esta tarde echare de menos la siesta haha.

La semana pasada me  quede en la casa de la mama de Tatum y les estoy eternamente agradecida a Tatum, a su mama Anisa y a Per por cuidarme y preocuparse de mi estos dias. A su mama Anisa ya le he prometido unas menorquinas de España haha!

A ver si esto de verdad es el principio de una nueva y mejor etapa. 

Yo creo que si : )

Singapore VS Spain - Alvarito How I Love You!

 

En Singapore las preparaciones para la carrera nocturna de Formula 1 ya estan en pleno movimiento (aqui veis las estructuras de luces que montan por todo el circuito). Y eso que la carrera es en septiembre!

El 22 de septiembre para ser mas exactos.... Y adivinad  a quien le han ofrecido una entrada VIP para ir a ver la carrera?! Pues si, correcto, a mi : ) Tengo una amiga que trabajaba con Relaciones Publicas en el GP2 (hablamos de una chica que estando en el Motorhome de Red Bull se tropezo y se callo de bruces justo al lado de Mark Webber hahaha!) que conserva muchas amistades en ese mundillo y cuando supo que me mola la F1 se emociono tanto que me invito. 

PERO! Como quiero tanto tanto tanto a mi primito Alvarito, opto por cagarme un poco en las fechas, y pirarme a Spain para atender al gran bodorrio <3

Singapore Fever

"Sin duda este diminuto pais es un buen alto en el camino para recuperarse de la desesperante improvisacion que impera en el resto del sureste asiatico" - Guia Lonely Planet (Sureste asiatico para mochileros) - Hahaha que gran verdad!

Son las cinco y media de la mañana y estoy en el aeropuerto de Jakarta esperando mi vuelo Lion Air (haha para variar) a Singapore. 

Si todo sale bien esta noche volvere a entrar en Indonesia con mi permiso de estancia y trabajo en el bolso :)

Por suerte no me tengo que preocupar mucho porque mi jefe ha contratado a un "agente" (o como se diga en castellano) que recoge mi pasaporte cuando aterrice y hace todos los tramites. Se acabaron mis visitas a imigracion!

Esto tambien quiere decir que tengo todo un dia para pasear por Singapore! Lo cual molaria un monton si no tuviese fiebre y no estuviera hecha una braga en este momento haha... Siempre tan oportuna yo!

Os mantendre informados!

Head Is Not My Home

"Hittat" en sjukt bra låt som jag kände ett starkt behov av att dela med mig av. Den är så bra! 

Jag är aware of the fact att det här inte är någon jäfla musikexpertblogg, men det skiter jag i : ) Jag har obviously inte såå hemskt mycket att tell just nu anyway.

Ni får till och med sångtexten (som jag för övrigt aldrig brukar lyssna på... men jag inser att det kan vara en fördel ibland haha). Den är inte relaterad till mig på något sätt by the by.

 

This space is not my own
This head you dwell in
Is not my home
Made a vow to cut it out
Take things slow as we made rules
To ease our predictable goodbyes
Your heart
Your heart
Understood mine

Found in forbidden nights
Sharp as glass and twice as bright
Ignore the promises we made
Forgotten now
We’ll never get our way

My mouth your lips
Your hands my hips
Our time right now
Will set us free
And relieve us of our misery
 

Secrets lie in our wake
Your kiss tastes better outside the light of day
Gnaw your shoulder scratch your back
Break my knuckles feel them crack
 

I’ll reveal nothing
We’ll both play it fake
Pretend not to worry
Our hearts
Your hearts at stake
 

My mouth your lips
Your hands my hips
Our time right now
Will set us free
And relieve us of our misery
 

Hard to believe
You could cause me harm
This could cause me harm
Hard to believe
You could cause me harm
This could cause me harm
 

My mouth your lips
Your hands my hips
Our time right now
Will set us free
And relieve us of our misery
 

My mouth your lips
Your hands my hips
Our time right now
Will set us free
And relieve us of our misery

Banana

Buenos dias coleguis (Querido diario),

La semana pasada habia entrado en un buen ritmo con el blog, y aunque esta semana lo queria seguir, la verdad que no se me ocurria que contar haha! 

Si que es verdad que estoy trabajando en el video monzon en moto - fiestola en Jakarta, pero ese pequeño proyecto esta requiriendo unos niveles de paciencia de los que yo realmente no dispongo... Si alguna vez habeis utilizado el cuchitril de programa Windows Video Maker entendereis mi frustracion. Si teneis un ordenador que se recalienta y decide que ha trabajado suficiente por hoy, entendereis mis fantasias al mas puro estilo rock n roll: tirarlo por la piiiiii ventana (claro que eso molaria mas si tuviera una ventana - que no de al pasillo - por la que tirarlo). Y bueno, si teneis la suerte de ser igual de tecnicamente retrasados como yo, sabreis que el mas minimo intento de hacer algo en el ordenador fuera del google o del Word (hahahaha a quien pretendo engañar, ni en el Word!) es simplemente una odisea con un final no feliz.

El caso es que aparte de mis batallas con el ordenador tampoco hay mucho que contar. Bueno si, ayer me cambiaron las sabanas de la cama (ese siempre es un gran gran momento independientemente de mi estado emocional hahaha). Ah, y me he vuelto a teñir el pelo! Pero parece ser que, aun gastandome media paga de la semana, y explicando con todas las palabras existentes en mi (extenso) vocabulario indonesio, es muy muy MUY dificil encontrar un color marron que NO tenga un tono rojizo... No lo entiendo... Asique ya solo me queda un unico intento para tener un pelo normal para el bodorrio. Perfecto.

Como podreis notar (mas alla de mis gravisimos problemas capilares...) estas ultimas semanas no estan siendo las mejores en este pais precisamente (aunque bueno, leyendo el blog hacia atras veo que ya ha habido mas veces que he dicho eso, asique igual es hora de dejar de quejarse por vicio haha...), pero el otro dia un buen amigo me dijo una palabra muy util. Espabila.

Y efectivamente. Es hora de espabilar. Si estoy aqui es porque yo quiero. Y si no quiero solo tengo que coger el vuelo a España en septiembre y no volver haha! Pero ese no va a ser el caso. Asique a espabilar! 

Con eso y un bizcocho...

: )

Walking On The Sky

Skywalking on the Kuningan flyover with my partners in crime Courtney and Rika

En Jakarta no se anda. Nunca. 

Por eso hace unos meses a Courtney y a mi se nos ocurrio explorar el nuevo flyover (puente-carretera muy largo) que estan construyendo en nuestra zona para aliviar el trafico de estas calles. Y eso hicimos una noche, solo para descubrir que es el sitio perfecto. El unico sitio silencioso, tranquilo y sin trafico que he visto en esta ciudad. Es como andar por encima del mundo, y con unas vistas geniales!

Y ahora es ahi donde quedamos para darnos un paseo por la tarde noche, Courtney, su novia Rika y yo. No es peligroso porque esta acabado (falta unir las dos partes), pero por temas de corrupcion (lo de siempre vamos) la construccion ha estado parada. Por desgracia parece que ya queda muy poquito para que nuestro lugar sagrado se llene de coches, ruido y estres.

The Must Haves

Inspirerad av alla mina favorite fashion-blogs (not! att bli medlem på bloglovin var nog den sämsta idén någonsin. Jag menar, varför har ALLA helt plötsligt perfekta hem, perfekta kläder och perfekta perfekta bilder på deras perfekta liv på deras perfekta blog-templates?! Konsumtionshetsen och ångesten kommer över mig och jag vill bara böla för att allt jag har är fult haha) kommer jag idag att göra en liten egen version av the så kallade must haves, Indo version. Eller bara berätta om mina nya inköp som egentligen är sjukt ointressanta, precis som typ 70% av alla bloggar out there (including mine obviously).

Awesome Sjögräs

Det är nya tider här i Jakarta. Eller ja, det är exakt samma tider, bara det att jag nu bestämt mig för att turn my life over (lite till). Så förutom att lämna min stora last bakom mig (kiill mee), är jag nu även fast besluten att komma in i klänningen som för tillfället sys upp inför min kusins bröllop i Spanien i september (min stora comeback i Europa haha...). 

Detta betyder att jag nu faktiskt får ta och använda mina heta springbrallor (tänk cykelbyxor goes jogging goes HOT) och utöva någon form av fysiskt arbete. Jag håller dessutom på att lära mig att tycka om att springa (mostly genom att köpa färgglada joggingkläder...), så go cardio! Men tydligen måste man ju också sköta kosten. Och när jag säger sköta syftar jag inte precis på någon form av diet, utan mer på att sluta missbruka stekt ris (nasi FREAKING goreng) eller vilja ha en kaka och inse tio minuter senare att man ätit upp hela paketet...

Det är just den här inre processen som för ett par dagar gjorde att jag stannade upp framför sjögräspaketet på bilden ovan. Ett härligt alternativ till chips som smakar... ja... hav... Och det är så gott! Och grönt hahaha! Igår var jag på Carrefour och köpte storpak, jag är mycket nöjd! Min office roomie är mindre nöjd tror jag, han tycker att det luktar räka i rummet. WELL. Im sorry, men det är too damn good!

Het Anti-Fler-Finnar-I-Min-Feja-På-Grund-Av-Avgaser-Mask

Det här är ju då något som jag aldrig, ALDRIG, någonsin trodde att jag skulle behöva ta på mig. Faktum är att jag är lite rädd för den här sortens masker. De inger verkligen en creepy feeling och jag tycker mest att det är obehagligt när folk har på sig dem. Men ja. Idag tog jag ännu ett steg in i det indonesiska lokallivet och skaffade mig en blommig mask...What´s next? Crocs??!! (OBS! Om det någonsin händer, om jag någonsin inhandlar ett par Crocs: KIDNAPPA MIG och ta mig härifrån!).

Jag har ju ett "känsligt" ansikte (som enligt läkaren vid det här laget redan gått igenom typ tre olika puberteter...), vilket innebär att en regelbunden exposure till Jakartas trafik on a motorbike inte direkt kommer att göra mitt liv enklare. So... Då har jag alltså ännu en grej att lägga i handväskan, och bygger därmed på gårdagens inlägg där jag kom fram att jag utöver det vanliga innehållet i en handväska, även behöver min nya ojek-jacka, ett par extraskor, myggmedel, eftermyggbettmedel och våtservetter för att hantera pendlandet väl.

INDO LOVE

What The Water Gave Me

from Vueling Around to Diplomatic CarPooling to Ojeking the Whole Way Home

En un año y miles y miles de kilometros, he llegado a usar una gran variedad de transportes publicos... y menos publicos... Pero creo que mi situacion actual se lleva el premio - y eso contando con  los viajes (pocos, todo hay que decirlo) al aeropuerto a las cinco de la mañana, con uniforme, maleta de viaje y toda la pesca, en la parte trasera de la moto de Yara...

Ayer tuve la gran suerte de experienciar mi primer viaje trabajo-casa bajo un cielo abierto. Claro que, despues de haber visto llover desde las 12 del mediodia por la ventana (tintada??!!) del despacho,  realmente ya estaba completamente concienciada de la fiesta logistica que me esperaba a las cinco (en punto puntisimo) de la tarde...

Por suerte, el señor Edi (mi conductor de ojek) y yo ya estamos completamente compenetrados. Lo que quiere decir que todas la mañanas su mujer esta pendiente de cuando salgo de casa, y todas las tardes le tengo esperandome como un clavo a las cinco y cinco. Y no solo eso, siempre viene preparado con un poncho y unos pantalones de lluvia para mi por si las moscas. Si que es verdad que el poncho huele un poco chungui, pero es un detalle tan bonito que el primer dia que lo vi casi me emociono haha.

Pero parece ser que estas precauciones son insuficientes. Obviamente el agua no solo cae desde arriba, sino que tambien sorprende por abajo gracias a los mega charcos/partes inundadas de las calles. Por lo tanto, ya que veo que lo del periodo seco es una farsa, la leccion del dia fue que debo usar un calzado alternativo para el viaje.  Asique, a parte de mi cazadora recientemente adquirida en las rebajas Jakartinas (con el objetivo de dejar de oler a tubo de escape y la capucha para prevenir sorpresas en mi pelo), el paquete de toallitas para limpiar manos y pies, el spray antimosquitos, la crema post-picadura de mosquitos y las pastillas para "problemas estomacales", mi equipamiento a partir de ahora tambien debe incluir mis zapatillas de kung fu :)

Equipamiento para los partidos fuera de casa...

Claro que yo antes siempre me quedaba flipada con la gente. Con 30 grados y solazo y ellos montados en la moto con cazadoras! Pues ya no me sorprende tanto haha...

(What The Water Gave Me - Florence + The Machine)

Happy Ramadan

Mañana empieza el Ramadan - supustamente empezaba hoy pero parece ser que el gobierno indonesio estuvo haciendo sus calculos ayer (muy a tiempo) y salieron con un mensaje oficial de que empezaba hoy.. A mi realmente no me va a afectar de gran manera, aunque la gente dice que se nota mucho en el ambiente de la ciudad. Claro que no es lo mismo vivir en la capital que en un pueblo por ahi perdido. Yo lo unico evitare llevar vestidos y pantalones cortos, e intentare no ponerme a beber agua (o comer) delante de las narices de los que estan ayunando...Ya vereis como la cago....

Radio Heart

Jag har nu haft samma musiklista på iPoden sedan jag flyttade till Barcelona (dvs år 2010) vilket, tillsammans med det faktum att Spotify (gratisverssionen) inte fungerar i Indonesien (irri), har gjort att jag för det mesta är helt ute när det kommer till musik (och så mycket annat to be honest...). Något som ändå känns lite tungt för min tidigare lite väl pretentiösa indie-hjärta...

Men nu. Nu är det andra bullar.

Radion har under senare dagar (tillfälligtvis of course) blivit min nya bästa vän. Och jag pratar inte om vilken radiokanal som helst, utan om den australiensiska statligt ägda radiostationen triple j - som jag för övrigt först blev introducerad till av Josse och Bettan under deras lilla trip till Australien - som typ bara spelar bra musik. Inget annat.

Detta betyder att jag nu faktiskt får reda på nya låtar och typ tar igen allt jag missat under de senaste 3 åren... Och för att dela med mig av denna mycket tillfredsställande glädje (och på grund av brist på bättre stories to tell) kommer jag nu bjuda på lite nytt som verkligen gör min dag. 

Tydligen har mina favoritband bestämt sig att komma ut med new stuff samtidigt, so yeeii. Antar att de tänkte på att make me happy i precis rätt ögonblick ;)

Nine Inch Nails - Came Back Haunted

Bloc Party - Ratchet

Arctic Monkeys - Do I Wanna Know?

Franz Ferdinand - Right Action

Jag inser att ca ingen av mina tio dagliga läsare (haha) kommer att lyssna på låtarna (eller jo, Bundis kommer, men det är bara för att hon insett att hon är precis lika ute som jag haha...). Men jag måste share. Dessutom är det väl ändå någon form av uttryck för min sinnesstämning just nu. Eller något.

Friday Ode To Loewy

Det här inlägget skrev jag för typ fyra veckor sen och glömde att lägga upp den apparently...Men jag kände nu att den ändå borde få vara med på bloggen med tanke på hur många timmar av min praktiktid som jag faktiskt spenderat där. Den stämmer ju inte fullt ut nu visserligen, men jag hoppas nog på en fredagsöl på Loewy ikväll ändå : )

Loewy är en bar belägen ca 2 minuter från ambassaden (3 minuter om det är extra knivigt att korsa gatan..). Vi hänger på Loewy jämt. Vissa äter praktiskt taget alla dagens måltider där (Per) medan andra bara råkar fastna där med de andra när de egetligen bara var på väg att köpa någon tradig fruktsallad innan gymet (Jag).

Loewys underbara uteservering - En av få tillgängliga uteserveringar i området. Guld värd!!

Ibrahim, Per och jag för några månader sen

Music To Walk Home By - Ojek Love Story

Viernes. Ultimo dia de una primera semana. Mi primera semana en mi nuevo trabajo. Y sinceramente. Tengo unas ganas que no puedo con ellas.

Esta semana ha sido todo un desafio emocional (que pringada que soy) por varias razones que tampoco es plan nombrar por aqui... Pero bueno, ya estoy en mi nueva oficina, con mis nuevos compañeros, y nuevos retos. Y la verdad que despues de pasar los tres primeros dias,  cada vez estoy mejor. Ya solo me falta aprender a hablar indonesio y estare estupendamente haha!

Mi trabajo en si puede llegar a ser muy interesante la verdad, y si todo sale bien yo creo que puedo aprender mucho. Por eso, me lo intento tomar con filosofia, y poco a poco me voy haciendo a la idea. Ademas, es la unica manera que tengo de quedarme en Indonesia... Asique mas me vale espabilar haha!! La verdad que esta semana que he estado un poco choff Per y Tatum se han preocupado un monton por mi, viendo peliculas conmigo por las noches y dandome flases y galletas para olvidar las penas :) Por suerte tengo mucha gente que se preocupa por mi, aunque solo pueda ser por telefono, por Skype o por Whatsapp, y eso vale oro. Pero vamos, que estoy bien eh!

Ahora mismo mi primer reto es aprender indonesio (y esta vez de verdad!), pero hasta que no se acabe el Ramadan no empezaremos con las clases. Claro que esa es otra historia, me tengo que informar a ver como va a funcionar lo del Ramadan, porque aunque la vida siga mas o menos igual en Jakarta (aunque me han dicho que con mucho menos trafico, sobre todo en las ultimas dos semanas mohaha) tambien me han dicho que el tema de comprar comida al mediodia se complica un poco. Claro que si siguiera trabajando en la zona de la embajada no tendria problema, pero por aqui igual se me complica un poco mas. Pero para eso estan los diez mil centros comerciales haha!

Por suerte, el cambio de zona no ha sido tan chungo como pensabamos que iba a ser. En distancia tampoco es que este tan tan lejos, pero como siempre, en Jakarta las distancias no se miden en kilometros si no en atascos. Y de esos hay muchos! Por lo tanto, en taxi como que no... Pero ya esta solucionado, lo cual es un gran alivio. Ahora mi plan de logistica solo requiere un mototaxi (Ojek en indonesio). Despues de un par de pruebas fallidas, yo y mi conductor de ojek (Edi creo haber entendido que se llama...) hemos mejorado nuestra comunicacion y hemos conseguido establecer un precio razonable y un buen horario de ida y vuelta. Asique ahora, por las mananas tardo como 20 minutos y por las tarde unos 45, y eso que teoricamente vamos en contra del trafico... Osea no en la direccion contraria (que eso tambien lo hacen) si no que normalmente me libro del peor trafico porque en las horas puntas se suele mover al reves.

Aqui os dejo con una foto de mi conductor de ojek y su hijo, a quien se ha traido hoy de excursion (y esque eso ya ni me sorprende... ), lo cual pensandolo  muy egoistamente, e ignorando la falta de seguridad que eso conlleva para el niño, a mi me viene bastante bien porque asi conduce con mas cuidado aun...

 

......................................................................................................................................................................

PD. Muchas veces los nombres de las entradas del blog son titulos de canciones que me gustan, pero como nunca lo digo os estais perdiendo un monton de buena musica!! Asique a partir de ahora, cada vez que use un titulo de una cancion, al final de la entrada tambien pondre el artista, y si es extraordinariamente buena pondre hasta el enlaze de YouTube ; )

Music To Walk Home - Tame Impala

28 juni 2013 - Bye Embassy, Hej Bambang!

Fredagen den 28e juni - fem månader och fem dagar efter att ha landat i Jakarta - var det dags för min sista dag på ambassaden, och tekniskt sett min sista dag på universitetet (Lund vi ses om två år igen när ännu ett studieuppehåll är slut haha... oh herregud hoppas inte det...).

Som ni redan vet lider jag av en mycket irriterande separationsångest, inte bara till människor, utan även städer, arbetsplatser, vakter som jag säger godmorgon till varje dag, toaletter, you name it! Så jag kan ju säga, utan någon som helst risk för överdrifter, att förra veckan var ganska emotional för min del...: 

Oh, sista gången jag går på det här mötet! Oh sista gången jag äter här! Oh sista gången jag hälsar på vakterna i lobbyn! Oh sista gången jag har lite me-time på toaletten! (även känt som den enda platsen på ambassaden med ordentlig mottagning för mobilen) och så vidare, och så vidare... Men på torsdag blev det i alla fall kaka!

Men till slut var stunden kommen, och det var dags för fredag, min sista dag som praktikant :( De säger att tiden går fort när man har roligt, och jag kan inte annat än instämma. Men det blir ju desto jobbigare när det tar slut...

Innan dess fick jag dock fredagsstek på Loewy av mina finfina kollegor, och efter det blev det tårar på Johannes kontor, på toaletten och på vägen ut från ambassaden haha! 

Men, i fredags var dock karman på min sida och jag fick på min sista praktikdag (tekniskt sett var praktiken redan slut, men vi struntar i det nu) se Indonesiens president Susilo Bambang Yudhoyono live!! :) Jag var nämligen bjuden på (fede)bröllop för en av Lukes bästa vänner, sonen till en av Indonesiens trestjärniga generaler (tydligen finns det typ 15 sådana i landet och de är uppenbarligen rätt tajta med regeringen och presin). Så där var jag på väg att gå upp på scen och gratulera brudparet och deras föräldrar (som jag nu lärt mig att man gör här) och plötsligt var Bambang på väg in med hela hans entourage hihi.

Efter det  var det dags för good bye drinks för en finsk tjej - var på bröllopet i typ max en timme. Indobröllopsmottagningar innebär att man kommer dit, hälsar, äter från buffen och är klar. Tyvärr var min stackars mage inte i stånd av avnjuta den otroliga buffen, så jag fick istället hänga med Geralz (brudgummens) otroligt vackra syster och även träffa Lukes nya pingla (yeeeii för honom, nu när han funnit kärleken här finns det faktiskt en chans att han inte flyttar till Sydamerika till jul som han först hade tänkt mihihi).

Luke och Melati - brudgummens syster

Luke och hans nya pingla :)

På lördagen fick jag världens finaste överraskning. Tanken var att jag skulle träffa Huw för att fira att praktiken och universitetstiden var slut. Men det slutade med att jag fick åka taxi med stängda ögon för att till slut hamna på Skye Bar, en bar på 56e våningen med en uteservering från vilken man kan se den mest fantastiska utsikten över Jakartas skyline.

Skye Bar Jakarta

Men det är inte allt. När jag kom dit blev jag såklart jätteglad eftersom jag efter fem månader fortfarande inte hade varit på Skye Bar, och tänkte fy vad gött att hänga här idag. Men nej. När vi svängde in på uteserveringen såg jag plötsligt att alla mina vänner från ambassaden och mina andra bros också var där. För att fira mig! Det var så fint :)

Jag, Huw, Courtney och Luke :)

Bali - De Zumo en Zumo y Tiro Porque Me Toca

y llegamos a Bali... la isla del Sol

 

 

...Y de los Zumos

 Ubud - supuestamente la ciudad cultural, artistica y mas hippie de la isla, pero realmente otra trampa turista mas, llena de tiendas, bares, restaurantes y spas para pringados como nosotros haha. Eso si, muy cuquis y relajantes todos, y con unos zumos de frutas extraordinarios (o tu que piensas tata haha?). Durante nuestra estancia en Ubud pudimos disfrutar de la ciudad, de los monos, de los susodichos zumos y de la danza balinesa. De la piscina por desgracia no. Y del sol tampoco haha.

 

Al dia siguiente aprovechamos y nos fuimos a visitar la isla en coche, obviamente con conductor (que tambien funciona como guia si esta de humor. Esta vez lo estaba y ademas hablaba castellano, oh yes!). Osea que mas templos, mas arrozales (que por cierto esta vez estaban en plena cosecha) y mas naturaleza :)

Y para finalizar las vacances... PLAYA!!! bueno, realmente, nuestro hotel (paraiso de los lunademieleros) estaba al lado de la playa... lo que pasa que... no tenia playa... Y bueno, parece que tampoco sol.. Pero no pasa nada! Con cuatro palabras de indonesio bien aprendidas y mucha paciencia para regatear, conseguimos coche y conductor para irnos a la playa. La primera, White Sand Beach, supuestamente una playa mas escondida de los turistas (incorrecto) y la segunda, Blue Lagoon, una playa conocida por el magnifico snorkelling en su coral (correcto).

De ahi vuelta a Jakarta para mas sol (hahaha)...

Y dos dias mas tarde... lagrimas de cocodrilo en el aeropuerto de Jakarta :( 

Muchas gracias por venir a verme, que semanas mas buenas! <3