Idag har det äntligen börjat kännas som att saker och ting ändå kommer att ordna upp sig. Som ni ser har jag nu färdats uppåt på den emotionella berg och dalbanan, och jag kan inte påstå annat än att det känns väldigt skönt.
Johanna var snäll nog och följa med mig ut på upptäcktsfärd i Mega Kuningan, området där ambassaden ligger och likaså mitt nya hem. Ja, ni läste rätt, jag har nu hittat ett hem!
Vi träffade nämligen min medpraktikant Simon idag och ambassadsPer och hans flickvän. Tillsammans gav vi oss ut på en boendesökning som lyckligtvis gav en snabb utdelning. Från och med imorgon kommer jag inte att dela the honeymoon suite med Johanna - vilket visserligen känns ganska sorgligt - utan bo i mitt nya rum i ett så kallat kost. Detta skulle kunna jämföras med ett korridorsrum med badrum fast för "vuxna".
Detta rum är beläget ca 10 minuter gångavstånd från ambassaden vilket känns helt fantastiskt, och innebär att jag inte kommer att behöva spendera flera timmar om dan i Jakartas fantastiska trafik. Dessutom är jag granne med Per, vilket också lär ha massa fördelar. Jag kan dock inte ge fler detaljer om mitt nya boende just nu, så ni får väl bara stay tuned tills imorgon! ;)
Tyvärr fick jag kanske lite för mycket nya intryck under dagen, vilket ledde till en fruktansvärd huvudvärk och ett sömnbehov utan dess like - kanske är det ändå så att jetlagen inte var helt borta i alla fall... Detta ledde än en gång en härlig kvälls-siesta i vår bambusäng, följd av lite mer nudlar.
Nu är det tydligen party party här på hostelet medan pensionärerna ligger i sängen och är bittra i stället för att vara ute och uppleva Jakartas sprudlande - och tydligen världsberömda (?) - uteliv. Oh well...
Jag lämnar er med lite bilder av vår dag, och ser framemot att få lite fler kommentarer på bloggen va?! Hade ju varit skönt om ni också kunde berätta vad ni gör där hemma, så att vi på så sätt får igång någon form av dialog... Elloor?
Mycket kärlek till er alla!
 |
| Ambassadsbyggnaden |
 |
| Omgivningen |
 |
| Mer omgivning |
 |
Det här är för övrigt också området bredvid ambassaden. Här betar lite fårliknande djur fritt, samtidigt som sannolikheten att det här skjulet är bebott är tyvärr väldigt stor.
 |
| Och här är jag. Jag har tydligen väldigt kul här. Fast det brukar jag ha med Johanna :) |
Heeeeeeeeeeeej Lidia! Så kul att höra att du har det helt ok där borta. Skönt att du har hittat boende också. Det finns bara så många nätter man pallar bo på ett hostel. Allt är bara bra med mig, ska alldeles strax på en Celtic Civilisation föreläsning. Låter ganska spännande va? Men det är det inte. Inte alls. Så tråkigt att man somnar. Ha det bäst och lycka till med allt honey!!! Kramar Josse ps. har du skaffat ett Indonesiskt telnr?
ReplyDeleteHola tatitaaaaaa
ReplyDeleteComo esto es el mundo al revés, mis comentarios van desde el último día al primero, voy igual que el reloj....ja,ja
No me ha quedado my claro, bueno...,el google no me lo ha querido dejar claro, como llegaste a tu nuevo hogar,haz algún comentario sobre ello en español, pero el de verdad, no el del google
Recuerda que te Quieroooooooooooooo
Hola Lidia soy Menchu y acabo de leer lo que has escrito todos estos días, bueno, porque está Guillermo conmigo que si no yo no sabía como hacerlo. Lo de hola petarda como te puedes imaginar no es cosa mía, pero Guillermo está escribiendo una carta de recomendación a una becaria y dice que no tiene tiempo de decirte más lindezas.
ReplyDeleteMe alegro mucho que ya ta vayas ambientando y te encuentres animada, aprovecha lo bueno y deja pasar los malos momentos sin centrarte en ellos. Ya he visto que ese país tiene cosas muy chulis, pero me parece un tanto caótico para visitarlo. Bueno como ya he aprendido a entrar en tu blog seguiré tus andanzas. Un abrazo y disfruta
Hola tiiia!! Que ilusión!! Pues si, la verdad que poco a poco todo va saliendo mejor y ya estoy mucho mas contenta. Tu como estas tia? Me alegro de que lo leais, asi da gusto escribir!! Un besote!
ReplyDeleteY tata, yo tambien te quiero : ) La proxima vez que escriba eplico un poco mas lo de la habotacion. Muchos besos!