She's Hearing Voices

And we don't read the papers, we don't read the news

Heaven's never enough, we will never be fooled

Bloc Party - Banquet (Jakarta 20/03)

Min kompis Courtney menar att onsdag är dagen med absolut mest potential på hela veckan. Enligt honom är det bara onsdagar som kan bli så oväntat fantastiska- mycket mer än vilken annan dag som helst.

Igår var en sådan dag. Efter att alla mina buddies dissat planen på att se vad som under flera veckor varit en mycket efterlängtad konsert, lyckades jag i sista stund omvända min kompis Courtney. Tillsammans gav vi oss därför ut på äventyr i eftermiddagens Jakarta.

Van som man är att behöva ta sig till en annan stad, utmana den fantastiska vintertågtrafiken, korsa havet till ett annat land, eller bara vandra genom ett oändligt lerfält på Roskilde för att få se lite bra musik, låter det ju inte så jobbigt att gå på konsert på en arena i centrala Jakarta, bara några kilometer bort från ens kontor.

Men. Än en gång. Det är de enklaste sakerna som blir allra svårast i Jakarta. Låt mig exemplifiera. 

Jakarta 17.30 - rusningstrafik som innebär att det hade gått ungefär hundra gånger snabbare att promenera någonstans om det faktiskt hade funnits några doable trottoarer.. Du lämnar kontoret och har planer i någon annan del av staden (självklart håller du ändå dig relativt "nära" ditt område, att korsa staden under sådana omständigheter kommer absolut inte på tal. Jag har hört historier...). Du har nu två val, försöka hitta en ledig taxi och sitta mellan en till två timmar i trafiken, eller, ta motorcykel-taxi (ojek) och hoppas att din tid inte är kommen riktigt än. Det andra alternativet är definitivt mer risky, men oh so worth it! Dock använder jag endast mig av detta färdmedel i nödsituationer, känner inte att jag vill utmana ödet fullt så mycket ändå..

Igår tog jag taxi, framför allt med tanke på att det fortfarande är regnsäsong här och att himlen inte alls såg mysig ut... Taxin tog en timme (fram till första stället chauffören ville lämna av mig på, vilket inte riktigt sammanföll med platsen jag sagt tidigare under färden... Det visar sig att indoneser aldrig riktigt vill säga att de inte vet något, så de bara chansar och hittar på!). Courtney hade mindre tur, eller det beror på hur man ser det. Hans ojek-färd tog bara 30 minuter, men 29 av dem tog plats under monsunregnet...

Men han skulle inte bli den enda som fick lite regn på sig... Promenaden från mötesplatsen (taxin hittade ju inte som sagt...) till själva arenan skedde även den under Jakartas härliga (och framförallt rena.........) monsunregn. Men vi passade på att avsmaka ett par klassiska Bintang-öl på vägen och kunde inte göra annat än att skratta.

Som tur var lyckades vi avrunda promenaden med en skön prutnings-session. (Eller ja, jag är inte så bra på att just pruta...men prutta, det ni!!). Så Courtney fick hantera den där förhandlingen, vilket han för övrigt skötte galant. Bara en Bintang senare hade han fått ner priset till hälften, och vi fick se Bloc Party för den mycket rimliga summan 150 svenska riksdaler. Och vilken konsert det blev! (Den började dessutom bara 3.5 timmar senare än den skulle, men så att..).

Jakarta. Helt enkelt underbart!